Förlorade själar som finner mening hos varandra

♦ Det finns så mycket jag vill se, uppleva och göra i mitt liv. Så full av inspiration att jag inte vet i vilken ände jag ska börja, jag vill gör ALLT, precis nu. Gud har egentligen lagt allt framför mina fötter och det kan bli mitt bara jag öppnar ögonen och kämpar för det. Samtidigt är jag rädd att jag sätter upp för långsiktiga mål  och för få delmål. Leva här och nu samtidigt som man ska blicka framåt, det är en svår balansgång och det behövs inte mycket till för att sätta den i gungning. Första gången på länge känner jag att jag står still, även om det finns tusentals tankar och orosmoln som flyger förvirrat runt i mitt huvud som borttappade fjärilar. Jag känner ett lugn, jag kan inte kontrollera allt även om jag önskade att jag kunde, så det är bara att acceptera att allt inte alltid blir som man vill och att det man själv tycker är det bästa inte alltid är det och man inser inte det förrens efter ett tag.
 
Fina Samba och jag, vi ler ikapp!

 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback